Nästa dag är det mycket svag vind och strömmen har jag inte heller med med mig. Ändå är det segel som gäller. Om styrbord ser jag det tåg som jag tidigare åkt med på den långa landremsan Harboøre Tange.
Här ligger ett oljeraffenaderi.
Att serva stora vindkraftverk kan vara nog så besvärligt.
Jag seglar nu i Sælehundeholm Lløp. Jag ser sälar vid ett tiotal tillfällen, ibland nära båten. De leker bilan med magarna i luften men då har man ju inte kameran till hands. Här fastande i alla fall en säl ”på plåten”.
Det börjar mulna på men samtididigt kommer vind. Sirbommen är provisoriskt lagad med silvertejp.
Ett litet oväder kan vara en seglares bästa vän.
Att följa en by som växer och drar förbi under 5-6 timmar kan vara fascinerande. Den här ”drar” mig över hela Nissum breding som jag hade så svårt att passera i motsatt riktning.
Jag går under Oddesundsbron och hinner lägga mig i ankarviken innan regnet kommer. Det var denna fina ankarplats jag sett ut tidigare.
Sedan blir det mycket sol och värme men ingen vind. Efter två nätter hissar jag seglen på vinst och förlust och hoppas på det bästa – fyllda segel.
Nordlig växlande vind kommer. Jag tar mig till Glyngøre. Välordnad men tråkig som sagt men bra för proviantering av både mat och bensin.
På den norra sidan om Sallingsund ligger en av de många städer i Danmark som heter Nykøping. Den ligger på den stora ön Mors med en relativt stor industrihamn. Lastfartyg är inte så vanliga i fjorden förutom i östra delen, till och från Ålborg, och i väster Thyborøn just hit till Nykøping.
Efter två varma dygn med bleke blir det återigen segling över Løgstør bredning.
En gigantisk katamarnan ligger framför det finaste hotellet i Løgstør vars specialitet är ”hvidvinsdampede muslinger”. Det blir inga sådana för mig nu heller. Jag seglar förbi medan vinden håller i sig.
Jag tycker det enklast är att ta samma väg och samma hamnar tillbaka som åt andra hållet. Jag vill hem. Nu lägger jag mig åter i Havreslev.
En glass är inte så dumt! Ettriga flugor i båten gör det dock svårt att sova. I dessa trakter känns lukten från kor i stor mängd och grisfarmar som säkert gynnar flugorna. Det blir nu klart och konkret för mig hur stor producent av griskött och mjölk som Danmark är. Det lär finnas 30 miljoner grisar i Danmark.
Ett nytt oväder tar mig vidare. Vindar av kulingstyrka, regn, åska och tom hagel är utlovat.
Tjugo minuter efter att jag är framme i Ålborg börjar det hällregna.
Jag beställde ett aluminiumrör när jag var i Ålborg senast och nu har det kommit. Spirbommen blir fixad. Det är nu augusti och jag borde varIt hemma för länge sedan. Jag börjar misströsta men efter fyra dagar i Ålborg får jag chansen att ta mig vidare till Egense.
Egense är en trevlig liten hamn. Hamnkaptenen som är mycket ambijös är vänligheten själv. När jag anlände första gången stod han på kajen och tog emot iförd flott kostym. Han skulle på kalas men tid för att välkomna en ny gästande båt verkade ha lika hög prioritet.
Det blåser nu östlig kuling. Får även jag en skruv lös snart? Båtnamn kan vara roliga speciellt om man vet att skrue även betyder propeller på danska.
Efter två dagar får jag en hyfsad prognos och ger mig av mot Anholt. Vinden vrider dock och tilltar så att segla dit blir omöjligt. Jag vill inte gå till Varberg i mörker och inte heller för motor mot Anholt mot 9-10 m/s vilket blir alternativen.
Det enda vettiga är att vända om. Jag får gott om tid att studera moln – 11 timmar!
De båda fyrarna Hals Barre N och S ska man gå i mellan. Här är det grunt. Fyrarna har jag nu passerat tre gånger. Den stora angöringsfyren Hals barre tyckte jag första gången var väldigt vacker. Nu bara måttligt.
Efter 11 timmar är jag tillbaka vid utgångspunkten, dvs Egense hamn. Här får jag vänta två dygn till. Flugorna är kvar i ruffen pigga och allerta. De trivs tydligen utomförträffligt. Hos mig är Humöret i botten. När jag till sist kommer till fram Anholt stjäl någon mitt duschkort på denna ”Djävulsö”. Flugorna stör mig i två nätter till och jag önskar att de åtminstone var svenska. Med uppövad teknik lyckas jag till sist slå ihjäl dem – ”danskjävlar”! (Som Ernst Hugo Järegård sa i Lars von Triers tv-serie, Riget.)
Till sist får jag en västlig vind och går hela sträckan till Råå i ett svep. Det tar 15 timmar och jag går in i Öresund i mörker med en massa blink, fraktbåtar och fäjor. Vid midnatt är jag framme.
Lördagen den 10:e augusti är jag så äntligen hemma i Landskrona. På sista streckan får jag uppleva tävlingen Ven Runt på nära håll. Båtliv kan vara mångfacetterat. Långsamt eller fort.